FR ERP CR ILE ERaRa UR AE CN KREIS OUTK PP DnIK. flykt svenskarnes på afstånd från fältslaget stående tross, hvaremot svenskarne ensamme höllo stånd och vunno, oaktadt sachsarnes nesliga flykt, öfver Tillys stridsdueliga och talrika här — 40,000 österrikare not 22,000 svenskar — en fullständig och lysande seger, och kurfursten, sachsarnes anförare, vågade först stanna flera mil från valplatsen. Paradhjeltarne Hlöyo undan utefter fältet som aqnar för vinden. Den frivilliga nationalbeväpningen har deremot öfverallt stridt med lejonets mod. Ovimligheten hos förslaget ligger just deri, att den eva bevärlngskarlen skall vara mera soldat, d. v. 8. mera dödskavdidat, än den andra, churu de båda äro fria medborgare inom sitt lauvd och med lika rätt och skyldighet att värna fösterjorden. Om ett nederlag skulle träffa första uppbådet — det bästa — skulle ju blott oöfvadt manskap, som suart undauträngdes, finnas qvar i följande uppbåden; ty valurnan nekar dem att gemensamt och lika blifva sitt fosterlauds värn. . Om vi i många frågor gått i utlänningens fotspår, så har detta endast varit i de fall, då dess föredömen varit värda efterföljd; men icke berättigar detta vår regering, eller åligger nationen, att följa äfven absolutismens och enväldets alltför tydliga fingervisning. Frankrike har t. ex. haft flera mördande revolutioner, utan att andra nationer behöft följa exemplet. Konskriptionens historia har med blodiga spår tecknat sin väg i verldshistorien och alla dess facetter äro skuggsidor. Vi vilja i det längsta icke tro, att skarpskytterörelsens mäktighet och med hvarje dag stigande kraft, ännu mer intensiv, om en reorganisation i nationalbeväpningen vidtoges, från kungligt reglementerade skarpskyttekårer, till verkligt fria skyttegillen, verkat såsom driffjeder för konskriptionsförslagets framläggande, eller om derunder ligger något doldt motiv; men bevekelsegrunden må vara hvilken som helst, det är likgiltigt, då frågan väckt hela landets antipati. De ömmande omständigheters, hvarom förslaget talar, som kunna tagas i betraktande i den tänkta nya konskriptionslagen, äro väl icke annat än befrielsevinkar för den förmögnare delen af landets vapenskyldiga ungdom, hvilken således icke behöfver hafva något tvång midtemot menniskans heligaste, dyraste och ädlaste pligter — fosterlandets försvar, hraremot det gemena folket, som man förnekar allt, t. o. m. menniskovärde och menuniskokärlek, öfverlemnas att ensamt blöda för den rikes vällefnad och frosseri. — När skall detta arma folk, i hvarje del at sin tillvaro försummadt och missaktadt, ändtligen få sina menskliga rättigheter erkända? — I valfrågor har man redueerat mannens. af folkets röst till endast !500 å !2000 menniskas, men i kriget får han som hel man försvara den ikes land, der han knappt eger mer än namnet, försvara penningens representanter, medan den rike konskriberade, med tusentals röster, mot några hundrade riksdaler tillåtes att vekligt ör vergifva sitt lands försvar och intaga en fast position i — mammas sköte. — Vi kunna ej tro, att landets förtroendemän, våra representanter vid riksdagen, skola låta bedåra sig af ett så afvita förslag, hvilket endast kan afse att undertrycka all entusiasm och frivillig hänförelse för våra g änsors skydd och medföra feghet i stället för stridslust. Vill vår regering hafva ett fast landtförsvar, så mäste skyldigheter och rättigheter i detsamma ställas lika för alla krigsdugliga män inom landet, och icke bero af penuingen och hasarden, hvilket väcker nedslagenhet, missaktning och ovilja der, hvarest