ESESEE -— AN Den unge officeren var en skytt af första ordningen. Fogeln töll. Philip kände sig lugnad. Under en stund hade han fruktatatt intet jordiskt vapen skulle förmå uträtta något mot den hämnande korpen. Han tog ånyo bort en af de stenar som stängde ingången till kojan. Derpå kastade han in den döda korpen ge nom hålet, och sedan han lagt stenen tillbaka på dess plats, uppsökte han sin häst som stod bunden vid ett träd på några hundra stegs afstånd från det ställe, der den ohyggliga striden mellan de båda bröderna egt rum. Han begaf sig härefter i sporrsträck till Saint-Germain och gjorde der de uppköp han talat om dagen förut. Knappt hade han hunnit på återvägen till slotet, förrän det började ymnigt snöa. Slumpen gynnade den eländige brodermör daren. Marken betäcktes af djup snö, och den fläck af jorden som nyss förut sölats af blod ble rentvådd. XV. Brudgummen. När Philip kom tillbaka hem efter sin ut flykt till Saint-Germain, hade Alberie ännuickt hörts af. Men ingen menniska oroade sig öfver han långa bortovaro.