Dagens Nyheter – 23 april 1866, sida 2

Några frågor till de lagkunnige. Om en cgendom, vare sig i stad eller på landet, genom försäljning öfvergår till ett bolag, men egendomen icke af bolaget får öfvertagas förr än efter vissa års förlopp, emedan förre egaren förbehållit sig rättighet, att under denna tid få såsom sin egen bebo, bruka och besitta sagde egendom; hvadan han allstå äfven under tiden är den til hvilken inteckningshafvare ha att vända sig; och om aktieegarne öfverenskomma, att under den tid försäljaren ännu innehar egendomen en årlig successiv utlottning dem emellan ska!l företagas, på det slutligen endast några få eller en enda person må qvarstå i bolaget och sålunda till sist blifva rätte egaren; är detta detsamma som att bortspela egendomen på lotteri? och förändras saken det ringaste deraf, att disponenten af egendomen uppgjort grunderna för aktieegarnes utlottning sins emellan? eller är det endast benämningen utlottuing af aktieegare, som stämplar företaget till lotteri, det der enligt 1844 års förordning är förbjudet? Huru många lotteriföretag bedrifvas ej då för öppea dag i Sverge? Om en person på ett företag kan göra en oskälig vinst, under det att andra på samma företag göra förlust derigenom, att de ej få ränta på sina penningar; bevisar uu detta, att företaget är ett förbjudet lotteri, då måtte i sanning preference äfven vara ett sådant; ty der kan onekligen en eller några göra oskälig vinst på andras bekostnad, och den, som gör förlusten, får sannolikt ingen ränta på sina pengar. Och om nu ändteligen allt det der om oskälig vinst och förlust etc. etc. bevisar, att företaget är ett lotteri, som är mycket straftvärdt — naturligtvis — månne icke då den, som gör den oskäligaste vinsten, borde i främsta rummet antastas? Onekligen gör väl den, som for den ringa utgiften till en aktie slutligen kan qvarstå som ensam egare af en egendom, den oskäligaste vinsten; men kanske torde det vara bäst att vänta med att slå ned på honom till dess man får se hvem det blir? Om en domstol fäller ett utslag, grundadt på framställning om oskälig vinst, frågas om det är oskäligt begärdt, att domstolens ledamöter ha skälig kunskap i vanlig -intresseräkning, så att de kunna bedöma huruvida vinsten kan bli skälig eller oskälig? Och om domstolen genom ett besynnerligt motiveradt utslag möjligtvis åstadkommer en oskälig förlust; tror den sig då kunna genom den endast supponerade oskäliga vinsten, qvitta med och ersätta den verkligen uppkomna stora förlusten? Och om den satsen är sann, att falska premisser leda till oriktig konklusion, är det ej då lika obestridligt, att motiver, grundade på falska beräkningar, måste leda till ett oriktigt domslut? Huru stor vinst får, enligt svensk lag, den ena kontrahenten göra? och hvad ränta på sina penningar skall den andra nödvändigt ha, för att en affär icke skall kunna benämnas lotteri och som sådant förbjudas? Om en domare inom sig anser, att en sak, om den får utvecklas, kan leda till bedrägeri och underslef, får han derför på förhaud straffa den, som icke begått något bedrägeri? Och om domaren ogillar något, som dock icke är i lag förbjudet, och ej heller kan bevisas vara till andras förfång, eger han då, att oberoende af eller utom Jagen fälla och döma? sålunda i stället för lagskipare konstituerande sig sjelf till lagstiftare, derigenom inkräktande på konungs och ständers prerogativer. Om den lockelse, som ligger i ett företag, hvilket icke framställer någon garanti, kan anses skadlig och för samhällsinstitutionen vådlig, hvarföre sådana företag böra undertryckas, vare sig med lofiiga eller olofliga medel; huru kommer det sig då, att icke alla dylika företag från första början förhindras? Och hvad garanti finnes för aktieegarnes bekommande af ränta eller kapital i en och annan ångbåt eller