Dagens Nyheter – 23 april 1866, sida 2

Nöjena. Väderleken lockar utomhus om dagarne, då solen värmer; men om aftnarne, vid en ganska kännbar kya, besökas ännu fli igt de nöjen som familjer eller offentliga nöjen erbjuda. Ed nyhet på kungliga teatern under den förflutua veckan har varit den från förlidne spelär åter upptagna operan Rienzi, med den verldsberömde tenoreu Tichatschek i titelrollen. Man har anmärkt såsom någonting ovanligt och nästan uuderbart att hr Tichatscheks röst ännu vid 60 års ålder bibehåller en styrka, ungdomsfriskhet och behag, som mången yugre skulle afundas honom, hvilket också litfligt erkäudes af åhörarne. Detta oaktadt, och fastän fru Michaeli sjöng Irenes roll, gaf denna opera första gången icke öfver två tredjedels och andra gången ännu fåtaligare hus, hvilket måtte bevisa att Wagners framtidsmusik, icke är rätt förstådd af den stora mängden. Deremot hafva Ifngenottirna fortfarit att gifvas, sednast i lördags, för nästan fulla hus. Man ir allmänt öfverens om att detta verk troligen ingenstädes kan representeras bättre och knappt någonstädes så väl som här nu är fallet med m:ll Hebbe, fru Michacli, hrr Arnoldsson och Willman i hufvudrolerna. Hugenotterna gilves åter i dag, Mamsell Hebbe, hvars engagement lär vara slut den 15 maj, torde under tiden vidare komma att uppträda några gånger såsom Pamina i Trollflöjten. Tlördags afton skördade nionde skarpskyttekompaniet på Södra teatern icke precis lagrar, såsom hr Svante Hedin förl. torsdag vid det extraspektakel som då gafs till hans förmån på kungl. teatern, men åtminstone ett mycket uppmuntrande bifall. Dessa skarpskyttar, de tyckas vara män att blifva allt, göra allt. Utan tvifvel skola de, om det gäller — måtte det dröja mycket länge till dess! — kämpa så tappert mot ryss eller dansk som deras förfäder vid Södra Stäket eller å Brunkeberg. Färdighet dertill ega de redan, såväl i manöver som exercis, och om de ån icke hunuit blifva nägra Wilhelm Teller i skjutkonst, så träffa de dock redan bättre sitt mål än många af den gamla armöns soldater. Till sångare, till musici, till deklamatörer, till skådespelare, till dansörer tyckas de vara skapade. Litet mera öfuing bara, så skulle de icke kunna kallas för dilettanter. Detta nionde kompani uppställer en god kör; det har på ett år bildat inom sig en orkester af blåsinstrumenter som redan blåser präktigt;