Dagens Nyheter – 23 april 1866, sida 1

klingande ljudet af vapnen, som Slogos mo: hvarandra. Efter förloppet af några minuter inträffade att Alberies jagtknif våldsamt stöttes mot Philips värjklinga med den påföljd att denna sednare gick midt itu, såsom hade den varit af glas. Den unge ofticern befann sig således afväpnad, under det att brodren hade sin väldiga knvif oskadad i bebåll. — Nedrige lögnare! du har förtjent döden — alltså dö! utropade Alberic och ämnade sänka sitt vapen i Puilips bröst. Men denne drog sig ett par steg tillbaka, ryckte en laddad pistol ur bältet och afskör densamma mot brodrens hufvud, Allt detta var en half sekuuds verk. Albee foll till marken med krossad hufvudskål. . lan var död, utan att eus ha uppgifvit en suck. Philip klef upp i toppen af en hög ek och såg sig omkring åt alla håll. ns Ingen mensklig varelse syntes till i skogen, så långt ögat kunde nå. Philip steg äter ned. Han stack de båda afbrutna delarne af sin värja tillbaka i slidan. Derpå tog han liket på armarne, och bärande denna ohyggliga börda, vek han in på e mer ket smal skogsstig. Korpen lemnade den ok, å bvars högsta gren han hittills förblifvit sittande, och följde mördaren, derunder beskrifvaude vida k:etsar i luften. (Forts.)