en prins och han fick ett rum i huset sig upplätet. Han hade uppdragit åt en pålivlig person i Indien att sälja hans ofantliga egendomar och som han icke medförde annat än främmande valutor blef onkelus kassa ställd till hans förfogande. Han begagnade den i ganska vidsträckt mån, men allt detta skulle väl finna sin vedergällning. Den nykomne hade redan kastat ögat på sin kusin, man beredde sig på ett frieri, då höromdagen kusinen förklarade sig nödsakad att företaga en resa till Brissel på några dagar. Man väntade äuvnu hans återkomst då ett bref bärande Indisk poststämpel anlände för att skingra alla vackra drömmar, gjorda sedan fjorton dagar. Den rätte kusinen bad vederbörande vara på sin vakt mot en landsman, af hvilken han sjelf hade blifvit narrad, som hade varit i hans tjenst, och som nu hade begifvit sig till Europa. Man har icke mera återsett den falske kusinen som i så behaglig tid lemnade sin roll.