Dagens Nyheter – 20 april 1866, sida 1

skönhetens majestät... det är tyranni. Jag hoppas likväl kunna bevisa er att mitt brott i sjeltva verket är mindre än det synes, och jag kan ej blifva dens herre, hvilkens slaf jag är. Blanche bade i början svårt att uttyda denna särdeles invecklade rebus. Philip märkte hennes förlägenhet och beslöt förklara sig tydligare, Han fortfor derföre: — Sedan det ögonblick, då jag såg er för första gången, min sköna kusin, har ni på mig gjort ett outplånligt intryck. Den pil som utgått ur ert svarta öga har inträngt djupt i mitt hjerta; med ett ord, jag älskar er... — Ni älskar mig som en broder, afbröt Blanche honom hastigt, och ehuru jag i detta ögonbliek har skäl att beklaga mig öfver er, min kusin, så hyser äfven jag för er en innerlig tillgifvenhet.... Och jag tackar er för er vänskap... — Jag älskar er ingalunda som en broder, svarade Philip och skakade på hufvudet. — Min Gud! hur älskar ni mig då? stammåde den unga flickan. — Jag hyser för er en älskares brinnande känsla! utbrast den unge mannen och kastade sig på knä för den häpna Blanche. Den unga flickans blekhet förvandlades inom ett ögonblick till en stark rodnad. — Min herr kusin, sade hon med värdighet, vet ni då icke att jag är er äldre broders trolofvade? — Jag vet det mer än väl. — Ni vet det? — Ja, min kusin,