Till en ung brud. Flicka, du som glädtigt dansar Som på rosor fram ditt lif, Smyckad utaf blomsterkransar, Oskuldsfull förblif; Ögat strålar — munnen myser, Helsan strålar på din kind. Ingen sorg ditt hjerta hyser — Akta dig för nordanvind; Vet i ungdomen naturen Kläder allt i sommardrägt, Tiden dock, på vingar, buren Tlar hän med vindens flägt; Sommarns glada stunder svinna, Hösten plundrar hvad den gaf — Och med bäfvan ser du, qvinna, Bladen falla af. Snart i hvita svepningsskruden Vintern klär hvad skönast var, Och af allt som prydde bruden Finnes intet qvar; Intet — jo, ditt varma hjerta! — Om du väl bevarat det Ser du vintern utan smärta Nalkas, ty du vet: Dygden ej beror af åren. Är för den du ständigt varm, Har du äfven fängslat våren I din egen barm.