Dagens Nyheter – 18 april 1866, sida 1

Äfventyraren, Roman af förf. till ,Jean Vaubaron., (Forts. fr. föreg. AA) XI. Kärlek. Den unga fröken Blanche af Baume, fortfsr Esmeralda, var icke allenast vacker, hon var förtjusande... Hennes hy var bländande hvit; endast kinderna färjades af en lätt rodnad. Håret och ögonen voro svarta. Ilon var utmärkt väl växt, och hennes längd något öfver medelmållan. Man kan icke tänka sig någonting mera behagligt än hennes sätt. Det var så okonstladt, så naturligt och dock så innerligen täckt, att man icke kunde vara tillsammans med henve en fjerdedels timma utan att känna sig smått betagen i henne. Henrik Baume hade icke i det bref, han skref på sin dödsbädd, lofordat sin enda dotter mera än hon förtjenade. Blanche var lika god som vacker och i alla afseenden en riktig oskuld. Den oundvikliga följden af hennes vistelse på slottet lät icke länge vänta på sig. Denna följd var att en varm kärlek uppflammade i Alberics, den folkskygges, hjerta. Sjelf visste han icke utaf dess tillvaro, förrän den helt och hållet vunnit herraväldet öfver honom. I början var han förvånad öfver att han fann behag i sin kusins umgänge i stället för att