Om hofvet och garderna. Det borde ej tillåtas att förena hoftjenster med anställning i armen, der man icke kan vara betjenad med något som strider mot lisciplinen och den militäriska andan. Hur uppoch nedvändt är det icke att se en kapten eller en simpel löjtnant gå framför sin öfverste eller till och med sin general, derföre att han utom sin uniform bär hofvets livre, medan de andra endast äro militärer. Af summa skäl borde man småninzom afskalfa gardesregemenlenas privilegier eller grundligt utrota dem genom att rent af upplösa dessa kårer. Fördom var gardet den enda stående armen i fredstid, derifrån leda privilegierna sitt ursprung. Denna kår står omedelbart uuder konungen och sorterar icke under någon annan chef; derigenom blir den främmande för armen och intar en ställning emellan armen och hofvet. Dess medlemmar! äro i allmänhet mindre goda soldater, de taga sig en stötande ton, isyunerhet officerarne, hvilka betraktas såsom sanna hofmin. För dem är tjensten en skola för intriger, der de lära sig förvärfva inflytelserika personers gunst. Denna anda står i skarp motsats till den militära anda, som icke täl andra utmiärkelser än dem som vinnas genom disciplin och krigisk förtjenst. För öfrigt skänka de öfriga danska soldaterna, om de utbildas med omsorg, lika god säkerhet för tronen som gardet. Detta kan blott betraktas som en lyx, behaglig för regenten men stridande mot armöns kraf. (Ur en skrift af en högre dansk militär för hundra år sedan.) ——————-! er