Dagens Nyheter – 17 april 1866, sida 2

föra ut C. Då,, berättade C., kommo poliskon Staplarne emot mig som arga, lössläppta vilda hun d Derjemte förklarade han att polisen var er rötvarekula, polismästaren röfvaranförare och konstaplarne röfvare. C, berättade äfven att han den nämnde dagen sagt åt polismästaren Ö. att jag skall snart befria dig från det svåra kallet att vara domare här, och du skall inte ha mycket att beställa vidare Caloander höjde nu mot polismästaren sin högra hand och sade varnande: och det kan du väl inte neka till att jag sa ? Ordföranden förehöll Caloander hans oskickliga beteende inför domstolen. Ja, han har Ju sjelf i polisen proponerat att vi skulle kalla hvarandra för dus, Svarade Caloander. Allmänna åklagaren, stadsfiskal Silfversparre, yrkade i anledning häraf ansvar å Caloander för förolämpning mot polismästaren inför rätta. Caloander tillade slutligen, och att de förfalska Protokollerna i polisen kan jag taga på min ed. Han hade nemligen, berättade han, för ett par är sedan erhållit ett förfalskadt protokoll, han hade då gjort vederbörande uppmärksamma på förfalskninSen, men de hade mutat honom och på det sättet hade den saken blitvit nedtystad. Pill sist yrkade Caloander ansvar å polismästaren Östlund för att denne skulle hafva slagit honom. Han tog mig i kragen och föste ut mig likt en annan oxe, och han var fösaren., sade han, pekande på hr Östlund. — Polismästaren bestred allt detta, begärde att till en annan dag få vittnen hörda och hem-ställde till rätten att han för Sina tjenstegöromåls skull måtte slippa inställa sig personligen. — -Kam inte bifallas,, sade Caloander; han behöfver nog vara här för att göra en och annan fråga och ge ett Och annat svar. Rätten medgvaf polismästarem utt utföra sin talan genom ombud och uppsköt målet för vittnens hörande.