Dagens Nyheter – 17 april 1866, sida 2

a vård eller att, på sätt utskottet gjort, ådag år Kigga så ytterlig svaghet och vanmakt vid n ss ) Hrägavarande cgemmäktiga tilltag. Det vore ec nI vanlig jargon att påstå att man må, på hva ch I sätt man behagar, öfverskrida rikets ständei 1a ör beslut i fråga om penningeunderstöd, så vor det vil ej så farligt ty representationen nödya vi an denna åsigt insteg beträdd och de farlig till sist finge framde m ) des väl ändå till sist betala kalaset; och vunn så vore en högst vädlig vär aste angrepp på statens me del att befara. Det vore just en dylik princip h I tall städse sökt och fortfarande skulle sök: att bekämpa. — Ovisst kunde det visserligen i vara, hvilken, i händelse anslaget afslogos, t vidkännas betalniugsskyldighet; vå men styrelsen borde genom besparingar och Jen klokare hushållning blifva i tillfälle att i genom iustitutets medel betala sin suld, Våra kandtbruksinstitut, hvilkas ändamål 2 al representera den vetenskapliga bildningen i allt som till jordbruket hörer samt att dana skicktiea landtbrukare, syntes talaren gifva allt annat än efterföljansvärda föredömen åtminstone H hushålluing, alldenstund de, oaktadt de tillräckliga arbets rafter och öfriva resurser, som stode dem framför enskilda jordhyrkare till buds, ej på egen haud kunde bära sig, utan år från år kräfde allt större bidrag al etatsmedel. Deras styrelser tyckas också anse dem anlagda snarare i ändamål att utgöra praktanstalter, hvilkas ståtliga byggnader, inoch utländska ycdskaper samt luxuriösa kreaturspalatser man med rätta borde beundra, än i ändamål af statens nytta, till stöd för hvilken åsigt talaren anförde, hurusom man vid besök å dessa instikut finge al vederbörande höra oförtäckt uttalas det påståendet att do ej behöfde bira sig, alt staten vare skyldig anskaffa de medel, dessa funne för godt att begära o. s. v. Att dessa institut ej heller voro väl anskrifna hos den Jordbrukande befolkningen, bevisades bäst deraf, att de förståndigaste landtbrukare ej våga derI. ifrån förskafta sig inspektorer ovh väilare, emea dan de med skäl betyida, huruvida jordbruket )i på ett I sana mening rationelt och för egent domarne för nånligt sätt ombesörjdes. Ir Wi )i m. fl. talare förenade sig med hr Ijerta. i Urr Ödmansson, Bager och Rooth urskuldade s direktionen. Hr Carlen ville låta nåd gå föy rätt. Hr Lindström ville låta Dir, slippa med Ir en varning. Hr djungi erg talade ännu strän)k gare mot den och hr Wistrand ännu hårdare. ) s: Yid votering om bifall eler afslag till utskot) ej tets hemställan uiföllo rösterna lika. Den förI då lade sedeln måste öppnas, och som den inI fr shöll ett nej, så blef anslaget afslaget. sk För diskussionen hos bondeståndet öfver sam Ive na ämne ha vi redogjort, men för sjelva afgöI ni andet ofullständigt, hvarföre vi tillägga röl) te ande: bi Omkring niotiden började ståndet tröttna vid ) fri e beständigt återupprepade skälen och motskätig mn. Ropen på proposition blefvo allt högljud) mc are och lyckades slutligen vinna gehör. I siI äki a stunden räddades direktionen från risken att ) M: elt simpelt blifva afskedad genom talmannens ) öfN rklaring att han på detta yrkande ej kunde gjo amställa proposition, då donna fråga icke grå rit föremål för utskolteis behandling. I vote) nes Sen, som derefter anställdes, blef utskottets ) blo mställan afslagen med 57 röster mot 35, hvaI om n alltså ståndet beslutit att icko betala den I En uld, hvari iustitutot råkat. nes PENNAN AVN ANNO SVR KTV LE KMD MAN Fo me nonan dal,