Dagens Nyheter – 17 april 1866, sida 1

Min broder! Jag känner ditt hjerta och tviflar icke på din tillgifvenhet för mig. Jag vet att du gerna skulle ha kommit mig till hjelp i den strid mot fattigdomen ogh olyckan, som jag kämpat under loppet af många år — såvida ickg beklagligtvis en känsla af högmod ständigt hindrat mig från att vända mig till dig. Men nu, nu vänder jag mig till dig, ehuru sent! Jag är nära döden .... och jag har en dotter. Min Blanche, mitt högt älskade barn, är nu sexton år... Hon är vacker som en engel och mild och god som en sådan. Den stackars flickan har aldrig lärt känna sin mor; ty denna dog, då hon skänkte henne lifvet. Hon blir således inom kort både faderoch maderlös , ,. Min bror, jag lemnar min dotter i din vård. Efter all anledning har jag endast några få dagar qvar att lefva. Begitf dig åstad, så snart du erhållit detta bref; ty jag bäfvar vid den tanken att min dotter skulle komma att få vara ensam med min döda kropp, vore det än blott en enda timma., Henrik Baume uppgaf derefter namnet på den stad, hvari han bodde med sitt barn och hvilken var belägen ungefär tjugu mil från Paris. Så snart grefven slutat läsningen af brefvet, hvarunder mera än en tår runnit utför hans vissnade kinder, frågade han efter sin son.