cgentliga höjder. På det ofvanför Böhle by liggande berget ser man dock största delen af sjön. Vid anblicken af sjön derifrån blir man med skäl förvånad. Man får der på en gång sigte på alla dess fantastiska bugter, sund, öar och holmar. Vägen dit är visst besvärlig, men sällan kan ett för naturen öppet sinne ha en behagligare hvilostund än deruppe i den friska bergsluften och med denna på en gång leende och storartade tafla vid sina fötter. Ingen har mig veterligt ännu aftecknat detta landskap och likväl skulle en vue deraf intaga ett utmärkt rum uti samlingen Sverige framstäldt i taflor,. Vid Bodums kyrka slutar landsvägen. Man låter nu ro sig öfver sjön till den å andra stranden liggande gästgifvaregården. Man får der häst och karl. Till Hoting är 24 mil, deraf 17?4 mil landväg. Denna väg är besvärlig, omvexlande stenig och sank. Den går öfver berg och moras. Mera omvexling erbjuder en annan väg, nemligen att ro till slutet af Bodums-sjön, sedan gå !2 mil. Derefter får man återigen ro Y4 mil. Man kommer sedan till torr och god mark; der brukar hästen vara till mötes! Nu rider man 1 mil till Hotingssjön. En half mils rodd återstår för att sedan komma till Hotings gästgifvaregård. Derifrån får man ro uppföre sjön och elfven ?4 mil. Sedan är det en half mils gångväg. För sista gången sätter man sig nu i båten vid början af Tåsjö-sjön, Efter en rodd på en half mil ankommer man till de nedanför Tåsjöberget liggande Tåsjö byar. ?4 mil ifrån Tåsjön ligger Tåsjöberget. Vägen dit upp är ifrån byn så brant att man endast med svårighet kan gå rakt uppföre. Hela denna sluttning utgöres af idel odlingsjord, bevuxen med gräs och löfdungar. Bergssluttningen är genomskuren af många och djupa dälder. Brådskande skogsbäckar skynda i ilande fart ner till sjön. Om man ser ner i dessa dalar får man kännedom om bergets beståndsdelar. Berget hvilar på ett djupt lager af lerskiffer. Årligen afsöndrar vårfloden en del af detta lager och för det med sig till de nedanför liggande ängarne och sädesfälten: Detta är troligen orsaken till jordens stora bördighet: Man påträffar der sex qvarters djup lermylla och gräset blir ofta 2 alnar högt. Någon egendomlig gödning behöfver ej jorden. Det påstås till och med att den skadar. I dessa byar fryser aldrig säden. Berget skyddar byarne för de kalla vestanvindarne. I Juli månad är der en tropisk värme. Svalka finnes dock om man tar sig en dusch i det nästan iskalla vatten, som de många bäckarna ifrån berget innehålla eller genom att kasta sig i den nedanför liggande sjön. Skulle värmen på vägen uppföre berget bli alltför tryckande, så stiger man på en stund ner i en af de många och djupa dalarne, som erbjuda skugga och kallt, kristallklart dricksvatten. I dessa dalar växa svarta vinbär, i godhet täflande med våra trädgårdars. Hela bergssluttningen är öfversållad med smultron. På få ställen har jag sett dem i sådan massa som der. Eget nog finnas dessa bär ej på något annat ställe inom Fjellsjö, Bodums och Tåsjö socknar. Det är eget nog att litet emellanät se sig om vid uppgången till bergsplatån. Den ena höga bergstoppen efter den andra uppdyker vid horizonten. Höjderna emellan de många dalarne på bergssluttningen kallas remmar,. Uppkommen på bergets platå har man en storartad utsigt. Den 3!2 mil långa Tåsjö-sjön synes endast obetydligt. I stället ser man alldeles inpå sig den 1 mil aflägsna 4 !2 mil långa samt 1 mil breda Flåsjön i Alanäsets socken i Jemtland. Tåsjöberget ligger i NNV. och SSO. Dess bredd är 1 mil och dess längd är flera mil, ehuru icke med samma höjd. 4 mil längre in på bergsplatån finnes den högsta punkten, kallad Rönnberget. Utsigten derifrån, jemnförd med densamma ifrån den något lägre liggande bergsplatån, är ojemnförligt mycket mera storartad. Nere på Rönnbergets mark ser man dock ej mycket, En hög fura begagnas som stege. Uppklifvandet är visserligen litet besvärlist, men ersättningen motsvarar besvilret. Der öppnar sig den mest fria och storartade utsigt åt alla håll. I öster ser man Avatrark by i Åsele Lappmark samt Dorothea kyrka och den derinvid liggande byn. I norr synas med obeväpnadt öga på 10 å 12 mils afstånd höga snöfjell inom Wilhelmina Lappmark. Dessa sträcka sig upp emot norska fjellryggen. Deras snöhöljda toppar glittrade i solskenet. Den till en del smälta eviga snön på dessa bergstoppar slingrade sig, förvandlad till is, utföre fjellet. För den, som första gången ser dessa snöfjell, eger anblicken deraf något obeskritligt fängslande. I vester och NV. synas höga fjelltoppar långt inåt Jemtland. Näst Areskutan finnes troligen intet berg i Norrland, hvarifrån utsigten är så på en gång vacker och vidsträckt. De som äro närmare bekanta med alla de fjelltoppar, hvilka öfver och bakom hvarandra äro upptornade vid horizonten, påstå att sjelfva Åreskutan skall synas ifrån Tåsiöberget. För att se de afläovsnare haren hör