Dagens Nyheter – 16 april 1866, sida 1

X. Legenden. Se här hvad Esmeralda omtalade för sin äl-: skare, under det att orkanen rasade, och snön piskade det fyrkantiga tornets fönster. : — Det är längesedan detta hände, sade hon. Bed mig icke, min Rolf, uppgifva något visst år, ty jag kan det icke, och säkerligen ha icke heller de, som berättat denna legend för mig, kunnat det. Då skulle de ej ha låtit mig förbli okunnig derom. Grefven af Baume, en gammal ädel och redbar man, bebodde detta slott jemte sin son, refve Alböric. Gmefven af Baume hade endast två barn. Philip, hans yngre son, åt hvilken han köpt en kompanichefsplats vid Bourgogne-regernentet var en föga aktningsvärd ung man, som icke lät höra af sig annars än då han skref efter pengar, hvilka den gamle grefven aldrig underlät att skicka honom. Man kan ej föreställa sig ett menskligt hem mera dystert än grefvens af Bawme. Den ålderstigne mannen kunde icke trösta sig öfver förlusten af sin maka, Grefvinnan af Baume hade dött för ungefär tio år sedan, Och grefven hade från den dägen icke upplefvat en glad stund. Han bar beständigt sorg i hjertat och sorgkläder på kroppen. Hans äldre son, grefve Alberie, var nära tre? tio år. (Forts.