Dagens Nyheter – 16 april 1866, sida 1

Hon underrättade honom bland annat derom att ett kök var inrättadt i den del af slottets gamla källare som låg under det fyrkantiga tornet, och att en koja, hvilken såg ut som en vanlig bondstuga och var belägen vid pass en fjerdedels mil från slottet, tjenade såsom stall, vagnshus och boning för dem bland tjenarne, hvilka man icke vågat inviga i förtroendet. Pendylens visare pekade på half tolf, Vädret, som under hela dagen varit vackert, hade plötsligt förändrat sig. En häftig vind blåste, jagande snöhvirflar mot den lilla salongens fönster. Ibland gjorde stormens väldiga stämma några ögonblicks uppehåll i sin vilda, entoniga sång; straxt derefter började hon åter med förnyad styrka och våldsamhet. Vinden var i raseri, den sökte efterhärma åskans mullrande och tycktes göra förtviflade ansträngningar för att skaka det sekelgamla tornet. — Ett sådant fasligt väder! sade Esmeralda, i det hon kröp ihop i sin beqväma ländstol. — Ja, svarade Rolf; man skulle nästan kunna tro att satan i natt utsändt sina andar för att rifva ned denna gamla byggnad sten för sten. — Det vore icke synnerligen klokt gjordt af afgrundens beherrskare, genmiälde Esmeralda skrattande, att så illa tilltyga sin egendom. — Hvad menar du? -— Jag menar att det Förtrollade slottet ovedersägligen tillhör djefvulen . .. Fråga den förste bonde du möter här i trakten, till och med den förste borgare du träffar i den goda staden SaintGermain; dessa hederliga menniskor skola inte