Dagens Nyheter – 14 april 1866, sida 2

det ne nn KIKSTIATTERDNRISKSIANE — Åter afbröts hon af ett starkt bifallssorl. — Jag förmodar derföre att om jag skulle taga ett steg, som ingen af er förutsett, och som, ifall det tyddes till det sämsta, skulle kunna anses vittna om liknojdhet för samfundets angelägenheter och benägenhet för ett sysslolöst, sorgfritt lif, jag förmodar att, om jag toge ett sådant steg, J icke skullen bedöma mig alltför hårdt... — Nej! skreko alla falskmyntarne med en mun. — Mina vänner, fortfor Esmeralda, länge har regeringsbördan förefallit mig alltför tung. Jag har nogsamt erfarit att det fordras större krafter än mina, för att på ett värdigt sätt fylla den plats jag innehar. Detta samhälle utvidgar sig allt mer och mer; jag förutser en lysande framtid för detsamma — Bravo! ropades ur hopen. — Den dag varder snart kommande, då äfven J, mina trogne undersåter, skolen inse behofvet af en annan chef... — Nej! nej! —— J tron icke hvad jag säger, men jag upprepar det ännu en gång: det är af nöden att en man med energi och snille så snart som möjligt öfvertar högsta ledningen af samfundets angelägenheter . .. Länge har jag sökt innan Jag lyckats finna en person, värdig det ärofulla uppdraget ... Jag har nu funnit honom, och jag abdikerar! Den unga qvinnan gjorde här ett kort uppehåll, ehuru hon icke blifvit afbruten afnågon. Häpnad och bestörtning afmålade sig på falskmyntarnes ansigten.