språket. Jag var glad att få det, för här är rysligt då man icke kan språket — förfärligt svårt. Jag kan bara skära till. En kund kan jag icke sköta. Han har en som har varit hos honom i 7 år, som heter Pettersson och som nu är i kompani med honom. — Men här går icke skrädderiet såsom hemma. Iär är allting kontant. Här sådes en lördag för 1398 dollars kontant: kläder, kalsonger, löskragar, skjortor, handskar, undertröjor m. m. Pet är bra såldt, tror jag — nära 4,000 rdr. Här är ganska besynnerligt. Här är ingen herre och ingen dräng — alla lika. Här kommer hvar och en och sjelf hemtar sina kläder och betalar sina penningar och tager sina kläder och går. Man är you (ni) åt presidenten såväl som åt daglönare Här är arbetaren lika god som arbetsgifvaren, och säges aldrig annat än you. Att här är ett obegripligt godt land, det är säkert, men ingen får göra här som man gör i Sverge: gå och lata sig. Man får arbeta. Här supes icke. Den som det gör bhr ansedd som den största usling. Ilade jag kunnat tala engelska, så så skulle jag ha fått en plats på 20 dollars i veckan, men man kan icke lära det på mindre än 2 år. (Brefskrifvaren torde hafva särdeles svårt att lära sig språk; mången kan lära engelskan hjelpligt på ett halft är, då han vistas bland engelsmän.) Jag betalar der jag är inackorderad och sparar 6 dollars i veckan, förutom tvätt. Här är mycket svenskar. Jag har redan ingått som medlem i ett sällskap som kallar sig Svea. Det kostade 2 dollars, men man har fritt tillträde der hvar afton. Der fins svenska böcker och tidningen Nya Dagligt Allehanda; och här har man god tid, för man arbetar bara från kl. 7 på morgonen till kl. 6 på qvällen, aldrig senare.