Dagens Nyheter – 13 april 1866, sida 2

(Insändt.) Patriotiskt förslag. Med anledning af en i MA? 384 af Dagens Nyheter införd artikel, hemtad utur Westmanlands läns tidning rörande Högbo-bolagets konkurs, har insåndaren gjort följande reflexioner. Då Högbo bolag stålverk är det fullkomligaste i denna genre Sverige eger; då redan från flera länder det svenska bessemers-stålet — en frukt af nämnde verks utveckling — efterfrågas och tyckes begärligare än det engelska efter samma metod: skola vi svenskar, då detta vackra röretag af brist på medel till dess bedrifvande, står färdigt att sköflas, stå handfallne och göra oss förtjente af det namn, lyckligare och af naturen rikare begåfvade grannar xilfvit oss, nem de fattige svenskarne? Finnes det då j mer några eller någon patriot som djerfves framstå med detta upprop tiil nationen: Rädda det som kan räddas. Italien har gifvit oss ett storartadt exempel. Det har efter ett utkämpadt krig, sönderslitit vill sitt inre genom deka presters lömwroniserade furstars och frenetis ska intriger, dock varit nog modigt att utropa: vi vilja betala fäderneslandets skulder! Nå väl! unna vi ej söka likna denna ädla nation, om ock blott i smått? Öppna en nationalsubskription, återställ detta verks nu olyckligtvis afbrutna verksamhet. Aldrig har någon klappat förgäfves på svenskarnes hjertan, vare s i fråga om att resa minnesstoder åt dess aflidne konungar och öfrige hedrande minnesmirken, eller att bistå de i nöd stadda medmenniskor. Låt detta verk blifva en institution, tillhörande svenska folket; låt dess afkastning tillalla våra skarpskyttar och vårt frivilliga natiovalförsvar, lät det blifva den härd, der Sverige smider sina krigare, och jag tror att sådane ej, heller vapen eller ammunition skola och ic felas. Vi hafva nyligen erfarit den triumf det vackra stålångskeppet Harriet Agnes skördat på dess första resa. Det har såsom det första al sitt slag i verlden visat huru vacker den lärospån är, som detta verk aftagt. Skola resultaterna at alla dessa vackr: ingningar gå förlorade? Månne ej den svenska natioven lika väl som den i forutiden egnade en Wasa, sitt lif och blod, äfven nu, ehuru det gäller en fredlig idrott offra något af lifvets goda? Utländningen skall ej underlåta att äfven denna gång vöra sig till godo, hvad vi i en framtid bittert komma att sakna.