Dagens Nyheter – 13 april 1866, sida 1

Han satte sig vid matbordet midt emot Esmeralda, och båda två började äta med god: aptit. Sedan de någorlunda stillat sin hunger, fingo de lust för att språka. — Esmeralda, frågade Rolf, huru var det du kallade det hus, i hvilket vi uu befinna oss? — Fordom hette slottet La Baume. — Och nu? — Ah! nu kallas det allmänt det Förtrollade slottet. — Ett besynnerligt namn, måtte jag säga. — Ja, jag medger det. — Hvad är anledningen till den kuriösa benämningen? — Det kan jag icke nu förklara... Det är en hel, lång historia, må du tro. — En historia? upprepade Rolf. — Ja, en legend. — Mycket hemsk och märkvärdig, förmodar jag? — Ja, du sade alldeles rätt, den är fasligt hemsk och, i likhet med alla berättelser som förskrifva sig från forntiden, innehåller den sar ker, hvilka vi, som icke äro vidskepliga, ha svårt att tro på. — Vet du hvad jag hade föreställt mig? — Jo, att det egendomliga namnet tillkommit på sednare tider, sedan falskmyntinngen börjat bedrifvas här. — ÅAh!... så förhåller det sig visst inte. — Men du sade att du icke kan förtälja din legend nu..: Hvarföre inte?... Jag för min del anser att manr ej kan tillbringa tiden bättre, sedan man ätit en god måltid, än med att åhöra en intressant berättelse. .