Dagens Nyheter – 13 april 1866, sida 1

— I fall du så önskar, skall jag gerna tala om den hiskliga historien . .. Men om du ville. ... — Om jag ville?... Skulle jag uppskjuta dermed tiil i afton. — Hvarföre, om jag törs fråga? —Ah! min Gud! helt enkelt derföre att berättelsen då kommer att slå au på dig mycket mera än uu. Det ges saker som man bör höra midt i natten, när det är kolmörkt och vinden tjuter utanför fönstren ... Mången historia, som på ljusa dagen tyckes tråkig eller orimlig, kommer en att darra och blekna under spöktimman, när nattugglan låter höra sitt sorgliga läte, antingen från ruinerna af något gammalt feodalslott eller från de bladlösa grenarne af någon hunudraårig ek, som träffats af åskan. — Jag tror, du har rätt, Esmeralda... — Således går du in på att vänta? — Ja. — Tack, min Rolf. — Men hvad skola vi under tiden göra, för att timmarne icke må. förflyta allt för långsamt? — Besynnerlige konung! utropade Esmeralda; besynnerlige konung, som icke alls är angelägen om att få besöka sitt underjordiska rike! — Ah! svarade Rolf med en ömhet i tonen som vi ha all anledning förmoda icke vara upprigtig, när jag är hos dig, tänker jag icke på någonting annat än dig. Den unga qvinnan fästade på sin älskare en blick, lågande af kärlek. — O! min konung, sade hon, jag älskar dig. Och hon kysste honom. Derpå tog hon åter den lilla hvisselpipan och lät den ljuda, men nu blott en gång.