Dagens Nyheter – 12 april 1866, sida 3

Hvarjehanda Nyheter. Den svarta fracken. Förr i verlden allt stod i sin glans, Pryderi och lyx det då ej fanns. Då man kunde gästa Utan frack sin nästa, Och — hvad tycks, — i rock ta sig en dans. Men så kom den svarta frackens tid, Damerna sin räkning fann dervid — Att oss stackars karlar Kläda ut till starar Och adjö, — beqvämlighet och frid. Ja, jag har hört damer säga: hur Kan man vilja gå uti bonjour Då det oas generar, — Fracken ju presterar Bättre anblick, af en — grann figur. Om man för en skönhet gör sin cour Måste man ha frack för att ha tur, Annars tör man röna Att den hulda sköna Läspar: — fy, hvem älskar i bonjour? — Ja, ett steg man knappast vågar gå Utan frack, — jemt ska den hänga på. Dock, — ett hopp man äger: Fracken, skriften säger, Lär i paradiset afsked få. Pierre. Fördomar i afseende på färger. Negrerna i Afrika föreställa sig, som hela verlden vet, djefvulen under formen af en man med hvit hud; i flera trakter af södra Amerika ha Kristusoch Mariebilderna, som äro bestämda för andaktsfull tillbedjan, ansigtet svartmåladt. Notre-Dame de Gnadeloupe, Mexikos skyddshelgon, har på samma sätt ett ansigte fullkomligt indianskt till färgen; aztekerindianerna vilja icke ha det annorlunda. — Men det är icke blott helgonen, utan äfven de sceniska personligheterna, som negrerna sålunda låta undergå den hvita racens öfversmörjningsprocedyr. Förra vintern spelade man i Port-au-Prince på ön Haiti Shakespeares Othello, öfversatt på franska. Alla skådespelarne, Desdemona som de andra, strålade i den vackra bruna eller korpsvarta färg, under det att Othello, den svartsjuke otäckingen, var hvitmålad i ansigtet och föreställde en europt. En otycklig arftagare, Det fin. nes folk, säger Journal de Charleroi, som ha en gifven otur. En rik holländare, det behöfver ej sägas att han var-rik, afled nyligen, efte, lemnande en förmögenhet af 13 millioner ;