tande, eller rättare crs majestät, eftersom jag gjort er till konung öfver mitt hjerta och mina undersåter, gör nu ert intåg 1 det rike, som hädanefter kommer att blifva ert. Rolf efterkom denna uppmaning. Man kan icke göra sig en föreställning Om huru det såg ut i det rum, der han inträdde. Allt hvad vi kunna säga är att det var dystert, mörkt och fuktigt. Det upptog tornets hela bottenvåning, och taket utgjordes af åtskilliga hvalf, hvilka uppburos utaf väldiga, pelare. Fyra små gluggar insläppte en sparsam dager i detta rum, som kanske rittast borde kallas en killare. Otaliga spindlar hade spännt sina nät i takhvalfven och hörnen. Om Rolf länge fått förblifva i denna höga otrefliga lokal, skulle tvifvelsutan alla de glada förhoppningar, hvari Esmeralda invaggat honom, ha försvunnit. Men plötsligt syntes ett af hvalfven öppna sig och ett klart ljus trängde fram. En liten trappa af jern sänktes ned från den öfre vVåningen och den sköna Esmeralda sade till sin if häpnad stumme älskare: Stig upp! Rolf lydde. . . Han kom då upp 1 en liten förtjusande salong, hvilken vi tro oss tillräckligt beskrifva, då vi upplysa Våra läsare om att den yar inredd med all möjlig lyx. Från denna salong ledde en annan trappa af jer till den öfre våningen. — Deruppe är sängkammaren, sade Esmcralda, då hon såg att Rolf kastade en frigande blick på tWappan. (Forts.)