Blott Stenhyv akte-Doiag motas, så adl TdLLYIsan (i hofrätten) belåten. Jurist. Cr RNEUOGEE EN Mu nd S v 9 . a Rätteg.och polisnyheter, Mordet å torparen Fernström, Vi omtalade i måndags att ransakning hållits vid Barkarby gästgifvargård angående detta mord som på aftonen den 6 december blifvit föröfvadt ett stycke från Spånga kyrka. Inspektorssonen Groth från Bro socken var inkallad till tinget på misshvilade på den aldra lösaste grund. Groth har med tre vittnen styrkt att han kort förän mordet begicks uppehöll sig 2!, mi! från mordstället. Flera omständigheter antyda att Fernströms mördare genast efter mordet med hans häst och kärra begifvit sig åt Stockholm, men man har ingen spaning på honom. Råadhusrätsen. Mordbrandsanläggningen vid Tullportsgatan N:o 59, Ransakningen med grundläggaren Oberg och arbetskarlen-bokhållaren Nilsson förevar i går å O:te afdelningen. Till denna ransakning voro inkallade 6 nya vittnen samt förut hörda ogifta Erika Berg. Ordföranden uppläste den skrifvelse Nilsson i fängelset gjort på blad ur andliga böcker för att tillställa Erika Berg, men hvilken vaktknekten dessförinnan kommit öfver i Nilssons cell. Deras hufvudsakliga innehåll var: Goda älskade Erika! Detta bref sticker jag i handen på dig då jag går upp i förhöret. Skrif svar derpå, men inte som ett bref, utan som en handling. När jag går, tappa det, jag ska ta upp det och säger åt vakten att det är en af mina handlingar i målet. Dessutom ska du skafra dig något ärende till mig i häktet. Säg åt vakten att det är någon angelägen affär, som du vill tala med mig om. Säg också åt Mozart att han inte säger något om mig. Tag med dig eller skicka mig en bulla, och stick in uti den en liten blyertspenna. Du kan också skicka mig en liten fyrkantig smörklump, och i den kan du lägga en liten breflapp om du vill skrifva, men lägg en skinnbit omkring brefvet, för annars blir det så fett, så jag ej kan läsa det. — — Brefvet slutade med en uppmaning till Berg: Du kan gerna tala sanning, ty jag tror inte att det kan skada. Dessutom innehöll brefvet flera saker, hvilka voro Oberg till nackdel. Brefvet var skrifvet på fyra oktavsidor samt två mindre lappar, och mycket tätt. Oberg inlemnade till rätten en skrift, hvari han beklagade sitt olyckliga öde att vara häktad, ty han kunde ej klarera sina affärer.. Han ville att den, som hade påtändt egendomen, skulle häktas, och begärde slutligen att komma på fri fot. Erika Berg hade ingen vetskap om Nilssons skrifvelse, och ville ej ha något vidare med saken att skaffa. Ett vittne, drängen August Noren, hade sett Öberg vid dess hus omkring en fjerdedels timma före eldens utbrott, hvilket af Öberg bestreds. (Öberg har nemligen nekat att ha varit vid egendomen på hela dagen före branden.) Nilsson sade, att han hade åkt bort från brandstället kl. 5 på e. m. samma dag, och Öberg påstod att Nilsson kommit till honom vid David Bagares gata kl. half 6. Detta bestreds af 3 vittnen, hvilka sett Nilsson fara bort vid solnedgången eller klockan omkring 8. Poliskommissarien Norlin gjorde Nilsson uppmärksam på att de samtalat med hvarandra kl. mellan 6 och 7 vid eldstället, hvilket Nilsson ej kunde neka till. Några af vittnena berättade att Öberg omkring 3 veckor före branden tillsagt om bortflyttning af en brädstapel af flera tolfter bräder, hvilken var upplagd tätt invid det nu nedbrunna huset; stapeln hade också några dagar derefter flyttats till en äng långt ut på tomten. Oberg hade också till en arbetskarl Svensson svarat på en förfrågan af denne om flyttning af några dörrkarmar, att det ej är skäl uti att flytta upp dem, ty det finns så många elaka menniskor, hvilka snart kan tutta på huset., Obergs begäran att bli ställd på fri fot blef ej bifallen, och målet uppsköts för flera vittnens hörande. Oberg och Nilsson återfördes i häktet. Stölder och pantlånare. Med häktade betjenten Axel Falk förevar i måndags å 3:dje afdelningen ransakning. Målsegandena hrr Stråle, Leja, Beckman m. fl. uppträdde genom ett gemensamt ombud, som tillkännagaf att några af hans hufvudmän nedlägga sina anspråk på ersättning. Mot en betjent W. Eriksson, som haft att göra med Jalk och genom stadsbud belånat de af Falk stulna sakerna, förekommo flera graverande omständigheter. kn pantlånare Carl Victor Ahlberg, hos hvilken Falk belånat 2 par byxor och 2 västar, hvilka stulits från generaldirektör Stråle, upplyste genom sitt ombud att pantlånare ej ha tid att mäta personerna och de kläder de pantsätta. Ordf.-beklagade sig öfver den massa pantlånare som finnas och hvilka äro till betydlig lättnad för tjufvar, som ej våga gå till assistansen, hvarest ett polisombud alltid uppehåller sig. v Målet uppsköts för inkallande af de stadshud, med hvilka Falk och Eriksson haft affärer. Falk återfördes i häktet och Eriksson skulle nästa rättegångsdag vid hemtningsäfventyr infinna sig. En vän af Långholmen, Påskdagen i år frigats från Långholmen skomakarelärlingen OC. A. Oman. Han passade då emellertid på tillfället och från kamreraren derstädes, Edman, tillgrep en till 75 rdr värderad tulubb. Öman hann dock icke längre än ett stycke uppåt söder, förrän han greps af tångknekten S. J. Andersson, hvilken igenkände kamrer Edmans tulubb, som Oman då bar på armen. Efter med Oman derpå hållet polisförhör remitterades målet till rådhusrätten, å hvars D:te afdelning det i går förekom. Öman erkände öppet och frivilligt stölden, samt förklarade att han begått densamma för att fortfarande få sitta qvar på Långholmen, hvarest han befunnit sig utmärkt väl. — (;enom härefter afkunnadt utslag dömdes Öman, hvilken endast är några och 20 år gammal, att för 3:dje resans stöld straffas med 3 års fästningsarbete samt att under 8 år vara förlustig medborgerligt förtroende.