— Den underjordiska och hemlighetsfulla koloniens inbyggare. — Det är rätt... De män, som dväljas i det Förtrollade slottet... — Just dem menar jag. — Nåväl, min kära Esmeralda, vi ge oss utaf, när du sjelf vill? — Jag har ingen egen vilja längre... Bestäm sjelf tiden! — Har du något emot att resa i dag? — Nej, icke om du önskar det... — Men kanske du uppgjort någon annan plan för dagen? — Jag har endast en plan för hela min återstående lefnad, och den är helt enkelt att älska dig och att följa dig. — Huru lång tid behöfva vi för att komma härifrån till slottet? — Knappt fyra timmar... Vi byta om här star tre gånger på vägen. — Finnas sängplatser derborta? — Man bor der lika väl som här. När helst jag kommer dit, väntar mig en god måltid och ett beqvämt inredt rum. — Nåväl! då lemna vi Paris om två timmar... — Hvarföre icke så gerna nu straxt? — Jag måste gå ut i staden först. — Hvart går du? frågade Esmeralda ifrigt. Det hördes på tonen att svartsjuka förestafvade denna fråga. — Hem till mig. — Hvad skall du göra hemma! — Jag får lof att säga till att jag inte kommer hem till natten :..