Dagens Nyheter – 11 april 1866, sida 1

Äfventyraren, Roman af förf. till Jean Vaubaron. . (Forts. fr. föreg. JE) Rolf betraktade Esmeralda. Derpå tog han upp en handfull guldmynt och började undersöka hvart och ett af dem med samma noggrannhet, som en pantlånare, då han skall värdera ett smycke, hvilket man erbjudit honom såsom hypotek för ett begärdt penningelån. Men vår hjelte förmådde icke upptäcka någon enda egenskap hos mynten, som besannade Esmeraldas ord. — Du skämtar med mig, sade han och kastade louisdorerna tillbaka på golfvet, detta guld är äkta... — Åtminstone så likt det äkta guldet, att äfven de mest skarpsynta granskare ej kunna märka någon skillnad. — Huru! du vidblifver ditt påstående? —Ja, det gör jag visst; ty det är sannt. — Men det är ju alldeles otroligt att... — Otroligt visserligen, men dock öfverensstämmande med verkliga förhållandet. Om du ger dig till tåls aldrig så litet, skall jag öfvertyga dig derom. Esmeralda förde Rolf tillbaka till den lilla salongen der de förut uppehållit sig. Hon tillslöt den hemlighetsfulla dörren och de unga tu satte sig åter i hvar sitt soffhörn. ismeralda började då en berättelse, allt för lång för att kunna här ordagrannt återgifvas, men hvaraf vi vilja meddela läsaren det hufvudsakligaste,