Dagens Nyheter – 11 april 1866, sida 1

egde en förvillande Nikhet med guld. Tack vare de utmärkta verktyg man lyckats förskaffa sig, voro mynten så väl gjorda, att icke det skarpaste öga förmådde skilja dem från äkta. ismeralda invände då att hon ej förstod i hvad afseende bon kunde gagna ett bolig hvars affärsställning, att döma efter den okändes beskrifning, måste vara särdeles lysande. Falskmyntarnis ambassadör hade förutsett denna invändning. — Jag skall ha den äran att svara er, mamsell, på ett, såsom jag hoppas, öfvertygalde sätt. VIL En resa åt landet. Den okände förklarade mycket tydligt för Esmeralda hvarföre det samfund, hvars befullmäktigade sändebud han var, behöfde en person med hennes egenskaper. Dagligen hopades allt större guldförråder i det gamla slottets underjordiska källare. Pangarne måste på ett eller annat sätt komma ut i allmänna rörelsen. Det var alldeles nödvändigt för falskmyntarne att skaffa sig förnäma relationer och värfva medbrottslingar inom samhällets högsta klasser, så vida de ville hoppas en någorlunda varaktig framgång. Lyckades detta, behöfde de ej, i händelse af upptäckt, befara något straff; ty om man funne personer, hvilka icke tinge komprometteras, inblandade i saken blefve