Dagens Nyheter – 11 april 1866, sida 1

En dag, någon tid sedan den unga qvinnan j i herr Benoits improviserade bodkammare formerat bekantskap med Rolf, hade en okänd person infunnit sig hos henne. — Mamsell, hade han sagt utan alla omsvep, jag kommer till er i egenskap af ambassadör. — Och hvilken stat representerar ni? hade Esmeralda leende svarat. —-Ett samhälle som erbjuder eder en krona. — En krona, säger ni? — Ja. — Och hvilken är denua krona? -— Rikedomens och öfverflödets, emedan ni redan besitter behagets och skönhetens... Jag kommer med andra ord och erbjuder er en omätlig förmögenhet.... Autager ni mitt anbud? -Det beror på... — På hvad? ! — Vilkoren. — Åh! de äro mycket fördelaktiga . . . — Nå, låt höra dem. — Ni måste ha ett ytterst elegant hotell och de mest lysande ekipager i Paris, ni måste gifva storartade fester, med ett ord sätta i omlopp mycket penningar. — Detta är icke svårt att åtaga sig... Men låt höra hvad ni vidrae fordrar? — Ingenting vidare, — Hvad! är detta allt? — Ja, allt. — Omöjligt! — Jag försäkrar er, att så är. — Jag förmodar dock att det är någon liten biomständighet ni glömt nämna...