Dagens Nyheter – 10 april 1866, sida 3

Sjöolyckor på Bohuslänska kusten. Bohusläns tidning anför följande upprörande bevis på följderna af en, såsom det der påstås, regelbunden försumlighet hos de bohuslänska lotsarne: Den 5 Januari detta år kom franska skonerten Paul Edmond, kapten Charles Tanguerey, lastad med stenkol, tätt under Käringön; men som fartyget var utan kettingar och ankare, hvilka befälhafvaren måste skicka från sig på Jutska kusten, och han var obekant med härvarande skärgård, tog han sin besättning med sig och rodde i land på Käringön för att få lots. Men innan han kunde få det nog makliga folket med sig, var skonaren dem redan ur sigte och bergades af ett fruntimmer och 2:ne gossar, hvilka voro ute i enskildta göromål och seglade den till Hälleviksstrand, der den sattes på grund i mjuk botten, hvarifrån den togs till Lysekil och blef sålp för en underlägsen summa, omkring 2,500 rdr rmt. Den 16 sistl. Januari kom från Hamburg briggen Lyncee, kapten HE. Cambernaus, lastad med genever, drifvande in genom skären till Lysekils hamn omkring 100 famnar från tullbryggan, utan att hvarken lotsar eller andra hade observerat den, änskönt det var vid ljusa dagen och i godt väder. Ett äldre fruntimmer fick den då i sigte och underrättade derom några karlar, hvilka bogserade briggen i land. Fartyget hade mistat sina master och bland seglen längs sidan låg en död man, hvilken icke hade hunnit att kallna sedan han afled. — Ar sådant icke rysligt att höra? Hade lotsarne varit på sin vakt, kunde händt att besättningen hade blifvit bergad, kanske alltsammans, åtminstone den man som var ombord. Den 12 Februari 1865 törnade och kantrade en norsk brigg, förd af en kapten Anderssen, utanför Norr Väderöarne. Folket uppehöll sig på vraket i 36 timmar. Oaktadt de kunde se båten från ön, kom der likväl icke någon lots dem till hjelp, hvilket har sin anledning deraf att lotsarne behagat fara in till fastlandet på kalas. Slutligen dogo 10 man af besättningen och 2 passagerare, hvarefter en kapten A. Stenström från en annan aflägsen ö med biträde kom de nödlidande till hjelp, af hvilka endäst 2:ne voro vid lif och blefvo införda till Strömstad. Den 20 Mars 1865 törnade norska skeppet Ocean på en holme, såkallade Bonden, der skuta så väl som besättning fick sin graf, med undantag af2:ne man, hvilka af förbemälde kapten Stenström med biträde af en ung hr Stranne räddades. Bohusläns tidning tillägger: Dessa, förutom många andra förluster, torde till en del vara förorsakade af lotsarnes lojhet och försumlighet i sin tjenstgöring; och det är högst upprörande för hvarje menniskohjerta att veta det så många 100 menskolif med millioner rdrs egendom skola blifva förspillda utanför vår kust. Huru länge skall detta beklagansvärda tillstånd räcka? Nu, sedan allt annat så väl ordnats, kunde väl regeringen ställa lotsordningen på en bättre fot. — Huru lyder norska lotslagen? Der ega lotsarne icke rättighet till betalning utan att de intaga fartygen från sjön. Hvar och en lotsbåt har sin egen förtjenst. Till den kan man söka i nödens stund, i orkaner, stormar, och högbrusande sjöar. Norska lotsbåtarne äro icke större än våra, men alltid ute, kunna de ej lägga längs sidan, så kastas en ända ut till dem från fartyget, hvarmed de göra sig fast, hvarefter de öfverlemna sig i vågorna och sedan dragas ombord på skutan: det är att vara lots. — Norska lotsen är sjömans lif; men svenska lotsen är sjömans död.