Dagens Nyheter – 10 april 1866, sida 2

— Ja. — Den rike är konungarnes konung?.. Är han icke det? — Jo; om han är oändligt rik, om hans skatter äro omätliga, då har han verkligen också en makt utan gränser, såsom du nyss behagade uttrycka dig. — Om en menniska kunde utströ guld i samma ymnighet som regndroppar falla från himmelen, om hennes skattkammare innehölle louisdorer i lika outtömlig mängd, som hafsstrandens sandkorn, skulle hon då, om hon ville, kunna leda nationers öden? — Ja.:. Men en sådan menniska finnes icke i hela verlden. Esmeralda steg upp ur soffan. Hon fattade Rolfs hand och sade till honom: — Kom med mig... Rolf följde henne; hon gick fram till en af väggarne i rummet och tryckte pekfingret mot en fjeder, omärklig för den som ieke kände dess tillvaro. En liten lönndörr vände sig på sina gångjern. Den unga qvinnan införde Rolf i ett kabinett af medelmåttig storlek. I detta kabinett funnos inga möbler; men alla fyra väggarne voro från golf till tak betäckta af säckar, placerade ofvanpåhvarandra. — Hvad är det för slag i säckarne? frågade Rolf. I stället för att svara, försökte Esmeralda öppna en af säckarne. Den var ofvantill ombunden med segelgarn, och det åtgick tid till att upplösa knuten. Den unga qvinnan var mycket otålig, och kanske just derföre mötte