Dagens Nyheter – 10 april 1866, sida 2

— När man lefvat såsom du, bör man vara höjd öfver fördomarne ... Jag tar för afgjordt att du är det... — Det är jag visst, inföll Rolf. — Du betraktar hvarje sak ur dessrätta synpunkt, ser menniskorna sådana de äro och skänker samhället jemt så mycken aktning som det förtjenar. :. — Gud är mitt vittne, utropade Rolf att mina åäsigter äro förestafvade allenast af mitt förnuft, utan afseende på hvad andra menniskor anse vara rätt eller orätt. i — Nåväl! om man erbjöd dig en makt utan gränser, med vilkor att börja ett krig mot detta samhälle som du föraktar, ett förfärligt krig, hvari du ovilkorligen måste segra .:. — Nåväl? — Skulle du antaga? — Ja, utan tvekan. — Ar det verkligen sannt? — Jag svär dig det. — Nå, välan! Rolf, detta envälde, denna allmakt erbjuder jag digt.. — Du, Esmeralda? .. — Ja, jag... Jag den föraktade Esmeralda. — Du tycks tala allvarsamt, mitt barn, oeh mena hvad du säger; dock uppstå hos mig starka tvifvelsmål, utan att jag kan förhindra det. Jag frågar mig sjelf, huruvida jag skall tro att du skämtar eller rent af mistat förståndet. Ett triumferande leende sväfvade på Esmeraldas svällande läppar. — Guldet är verldens beherrskare, sade hon mycket lugnt. Gillar du detta påstående, Rolf?