hennes bemödande större svårigheter. Plötsligt vände hon sig till sin älskare oeh sade: — Gif mig ditt svärd. Rolf efterkom hennes begäran. Esmeralda tog vapnet och rispade upp en af säckarne med detsamma. Genast framrullade tusentals guldmynt genom hålet. Esmeralda skar upp en säck till, derpå en tredje och så vidare. Guld framströmmade i massor och öfversvämmade golfvet. Snart stod Rolf och hans älskarinna ända till knäet i guld. Herr Tremblaye intogs af häpnad; han visste icke, om han skulle våga tro sina ögon, och frågade sig, om han verkligen var vaken. — Nåå, hvad säger du? frågade Esmeralda småleende. Tror du nu? Och då han icke svarade, fortfor den unga qvinnan: — Denna guldmassa som förvånar och bländar dig utgör icke en hundratusendedel af alla de skatter jag kan ställa till ditt förfogande. o— Men hvem är du då? stammade Rolf. Ar du en fåö, en ande från himmelen eller afgrunden? — Jag är en drottning, svarade Esmeralda med stolt min: — En drottning! :.. Jag förstår icke hvad du menar, sade den unge mannen, synbarligen högst förundrad. — Drottning öfver falskmyntarne i det Förtrollade slottet! (Forts.)