Dagens Nyheter – 10 april 1866, sida 1

— oo — TT SRF EA — I stället för att dö båda två, skolå vi lefva tillsammans. Vi lemna våra unga tu ensammä ett par timmar. Dels tro Vi oss tj ega förmåga att skildra det första vulkaniska utbrottet af ei påssion, så stark, så förfärlig som den, hvilken under åratal lågat på djupet af Esmeraldas själ, dels äroj vi öfvertygade om att dessa ständigt upprepade. småkord som upptaga trefjerdedelar af älskandes samtal sakna intresse för hvarje annan än dem sjelfva. Då vi efter förloppet af denna tid åter besöka den lilla salongen i BEsmeraldas hotell, finna vi henne och Rolf sitta i hvarsitt hörn af en hvilsoffa. Rolf talade; han berättade sin lefnadshistoria för Esmeralda. Men denna gång diktade ham icke en roman, såsom han fordom gjorde då han sammanträffade med den unga qvinnan hos herr Benoit och förtäljde henne sina lefnådsöden; han beskref hela sitt förflutna lif sådant det verkligen varit och utan att förtiga det aldrå ringaste. Familjen Rigauds stuga, slottet Tremblaye, Reginald, uppträdet vid begrafuingen, arfvingarne, spelbuset, Debora, Venus, giftermålet, skiljsmessan, hämnden, med ett ord allä de personer och händelser som utöfvat något iuflytande på hans lefnad, skildrade den tnge mannen helt oförtäckt för sin unga väninna. Esmeralda lyssnade med synnerligt intresse; ibland vågade hon knappt draga fädan, ibland skrattade hon och gång efter AMFAn bröts Rolf af korta utrop, söm uttrsekte förvåning, fasa, harm eller bifall.