Dagens Nyheter – 7 april 1866, sida 1

Öfverste af Forsells tankar om landtförsvaret. I nuvarande tidpunkt torde det ej vara ur vägen att i fråga om armeorganisationen erinra sig några yttranden al den såsom fosterlandsvän, statistiker och militär ex professo så ut mirkte landtmäterichefen, öfverste Carl af Forsell. Vi hafva hemtat demw ur den 18560 utgifna tredje upplagan af hans statistik öfver Sverige, och de äro alltså antagligen vida äldre än från denna tidpunkt. Så är det icke numera. Kriget måste, för att med framgång kunna föras, vara nationelt. Alla moraliska krafter sättas numera på samma gång i verksamhet som de materiela, hela staten bringas på sätt och vis uti ett feberaktigt tillstånd, och ingening mindre är i fråga än om en nation skall finuas eller ej. j När kriget blifvit af denua art och de af folken fordrade ansträngningar knappt hafva någon gräns, så synes det vara ganska augeläget, att dessa ansträngningar icke utan behof väkallas. Om en nation, för att hållas beständigt stridfärdig, utarmas till den grad, att han blott med bekymmer kan lifnära sig, då förloras kärleken till den jord, för hvars försvar han nödgas ed dessa uppoffringar. Sådan är de fleste europeiska staters ställning. De talrika, stående härarne fordra ovilkorligen en reform; och churu paradoxt det än later, så kur det dock icke betviflas, att den regering som först minskar den stående avinden för att dymedelst tillväyabringya en lindring i i folkets skattebördor, blir deriqenom starkare. Hennes uppmaning vill nationen, att, när det gäller, resa sig i massa eller gå, som man er, man ur huset, skall då med kärlek och beredvillighet ätlydas; ty folket vet och tror, att hvarken dess skatter eller blod i oträngdt mål uppoftras. oo aBåde i tal och skrift har blifvit yttradt, och torde förtjena de upplystes efte sinnande, huruvida det vore ett lämpligt mätt och steg, om af hvarje 1,200 mans regemente blott 500 bibehöllos, såsom stam eller kärna, att för länets beväring sluta sig till: att de öfriga 700 indrogos mot ex måttlig afgift, helst i natura p stationer, emedan penninge-eirkulationen är så trög i vårt vidsträckta land och skatterna så höga, att jordbruket åtminstone icke tål deruti någon förhöjuing; att de derföre inflytande me del skulle inom hvarje län anväuvudas att i bör jan eller medio af juni månad, straxt efter se dan såningen är förbi, 14 dagars tid alla år exercera alla fem årens beväringsklasser. Pillgångar vara härigenom beredde till vinuande af en större Öfning för, såväl den bibehällna stummen af regementena, som för sjelfva befölet. Truppernas förråder af vapen och be klädnad kunde också, genom dessa medel bestridas och ökas; fasta baracker å regemente nas mötesplatser uppresas, understöd åt dem af offleerarne, som under regementets instrue tious-kaptens ledning finge sig uppdraget at recognorcera provinsen; och slutligen, om öf verskotter funnos, bidrag tll befästande af de naturliga försvarslinier, som owvitvelaktiet i hvarje — 1 a RN