Dagens Nyheter – 6 april 1866, sida 2

trots den häftiga värken, sjöng han en glad visa, då han i vild galopp begaf sig på återvägen till Paris. Fjorton dagar sednare satt han med förbundet öga och en plåsterlapp på det ställe, der högra örat fordom haft sitt säte, å den för läsaren redan välbekanta krog, hvars skylt bar inskriften: lär förenas Mars och Venus. Han svor då vid sin guitarr och sabel lika mycket som förr och sjöng den ena visan efter den andra hvarken mer eller mindre falskt än då han i läsarens och vår hjeltes sällskap uppträdde dersammastädes eu åa två månader tidigare. Hvad chevalier Rolf af Tremblaye angår, uppnådde han Paris, utan att råka ut för något äfventyr på vägen. Vi veta, att han länge rufvat på hämnd. Han hade hoppats bli så obeskrifligt lycklig, sedan detta hämndbegär blifvit tillfredsstäldt. Men ack! hans ljufva dröm blef aldrig verklighet. Han hade visserligen fått erfara stundens njutning, han hade fått jubla ett ögonblick; men med många dagar af ledsnad, sorg och nedslagenhet, med många sömnlösa qvalfulla nätter fick han gälda denna tillfälliga lycka. Vår hjelte var lättsinnig, han glömde snart förlorade älskarinnor och vänner; men den på en gång ljufva och olycksdigra natt, då han bragte sorg, blod och eld öfver sin fordne välgörares boning, glömde han aldrig. Ofta då han låg försänkt i sömn, spratt han häfugt till och utropade, ännu knappt vaken: — Månne jag icke har hämnats för mycket! (Forts.) —