Rose och något mera än hundra louisdorer deröfver... Men detta är icke allt; en sådan betalning vore lumpen, vanlig... icke kunglig, såsom jag vill den skall blifva... Det slott, i hvifket vi nu befinna oss, tillhör mig på grund at dess förre egares yttersta vilja!... Nåväl, hvad han gifvit mig, det ger jag nu er. Allt hvad som finnes inom dessa murar rå ni om -.. Tag, plundra!... Ni äro sJottets herrar. Afventyrarne uppgåfvo ett gliidjeskri. — Plundring! ropade de. Plundring! Och de ifrigaste grepo tag i bordsilfret, som lig qvar sedan aftonmältiden. — Vid min guitarr och mins sabel! mumlade La Rose, i det han stoppade mågra gafftar och matskedar i sina rymliga fickor, deune herre kar verkligen sublima ideer! Det är ett riktigt Höje att arbeta under hans bofiull Och guolande på den första: ye tärleksvisa, fattade han en ljusstake och beredde sig till att genomleta sl ottets alla vinklar och vrår. — Var icke rädd om elde n, hviskade Rolf, som i detsamma passerade förbi bouom. FF. d. fersvanten var icke dum; han för stod de fiuvaste vinkar. Snart hade alla äfventyrarne ska, Yat sig hvar sitt ljus ; de spridde sig i dei gan !la bygguaslens minga rum. Men Rolf lemna de slottet, skyndade till den del af pancen der hästarne stodo, och sedan han väl komrait upp I sadeln red kar sin väg i vild galopp. Han hejdade icke farten förrän han uppnådde den höj hvarOm vi reda 1 ett par gånger hafva tala t Och hvarifrån mar t hade utsigt öfver parken oc, slotet. Der stan, spude han och vände sig om, — Naten af en lång