Dagens Nyheter – 5 april 1866, sida 1

— ensam och läste igen dörren efter sig. Utan att taga hatten af hufvudet, gick han några steg mot bordet, kring hvilket dryckesbröderna sutto, lade armarne i korg öfver bröstet och sade: j — Ni ha ringt, tror jag, mina RT ens Här är jag... hvad vilja ni?. En synnerligen stor förvåning afspeglade sig i bordsgästernas ansigten. Dessa bordsgäster: voro sex: chevalier Clodulphe Eleonore af Jaquemet, grefve Antenor af Vertapuy, baron Stanislas Laudolphe Adhemar af Mornesouche samt de tre lagkarlar, som förde dessa herrars talan i den rättegång de börjat mot hvarandra. Alla sex voro halfrusiga. Såsom vi sagt, betraktade de Rolf med förvåning. Advokaterna hade aldrig sect honom, och arfvingarne kände icke igen honom. Den unge mannen tog ännu ett steg framåt. Han fästade hotande blickar än på chevaliern, jn på grefven eller baronen och upprepade: — Här är jag... hvad vilja ni? Chevalier Jaquemet hade utan motsägelse bättre hufvud och större belefvenhet än någondera af sina medarfvingar. Också återvann han först fattningen, betraktade Rolf med föraktlig min och sade: — Hvem är ni och hvad har ni här att göra? Förhållandet var verkligen att herr Jaquer et icke kände igen Rolf, hvilken han blott sett en enda gång, och som dessutom var mycket förändrad sedan den tiden. I stället för att svara på chevalierns fråga, tog Rolf af sig hatten och sade: — Mina herrar, betråkta mig noga... — Det tjevar ingenting till. — Ni minnas då nu hvem jag är? ,