Dagens Nyheter – 5 april 1866, sida 1

Äfventyraren. Boman af förf. till Jean Vaubarom. (Forts. fr. föreg. MH) Och han gick ut jemte den stridsbuss, som icke blifvit beordrad att hålla vakt i betjentrummet. Vid trappan som förde upp till öfre. våningen sammanträffade de båda männen med La Rose och två af de karlar denne ställt till herr Tremblayes förfogande. Rundt omkring matsalen lopp en smal gång, afsedd för serveringen. Vid hvar och en af de fyra dörrar, som från denna gång ledde in i salen, ställde Rolf en man. Medan han nu var sysselsatt härmed, hörde han följande samtal mellan dryckesbröderna. — Komma de någonsin, de karnaljerna! — Jag tror, Gud fördömme mig, de djerfvas sätta sig upp mot osa! — Det här vinet smakar afskyvärdt illa! — Det fattas kanel! — Och socker! — Och citron! — Kocken är ett nöt! — Hofmästaren en odugling! — De äro riktiga stackare allesamman! — Säg heldre ekälmar, skurkar! — Vi jaga dem på porten, tycker jag! — Ja, i morgon dag! : — Men komma de då någonsin? — Jag kan icke neka mig nöjet att ränna värjan genom lifvet på den förste som visar ig. I detta ögonblick öppnades en dörr. Penh förste som visade sig var Rolf. Ilan inträdde