Dagens Nyheter – 5 april 1866, sida 1

sådan händelse öfverfalla mig; nu inser han att Hb han råkat i fällan och funderar på något sätt att draga sig ur spelet... Den narren! Och uppmuntrad af detta resonnemang, fortfor han, vänd till Rolf: — Jag vet icke i hvad afsigt ni nu uppträder — på ett, aldraminst sagdt, särdeles opassande sätt — här i slottet, dit ni inte, så vidt jag vet, blifvit kallad af någon bland de lagliga egarne. Jag borde således låta kasta ut er, såsom man vanligen gör med närgångna, oförsynta menniskor... Men å audra sidan manas jag till öfverseende, då jag tar i betraktande hvem ni är. Man kan icke vänta någon täkt eHer belefvenhet af en vanbörding . .. Förmodligen kommer ni hit för att bönfalla om vårt beskydd och anropa oss om hjelp. Ni förtjenar visserligen ingendera delen, men för vår värderade slägtinges, salig markis Reginalds, skull, skall ni slippa komma ohulpen härifrån ... Gå ned i köket — ni bör hitta dit, tycker jag — och: säg åt min kammartjenare att jag vill tala med honom genast. Jag skall då ge honom beallning att lemna er litet penningar. Rolfs blick, som länge varit onfvändt fästad på herr Jaquemet, hade under detta långa tal småningom sänkt sig, så att den nu var rigtad mot golfvet. När arfvingarnes ordförande slutat sitt yttrande, inträdde åter tystnad. Denna tystnad generade herr Jaquemet, och då han såg, att främlingen icke rörde sig ur fläcken,, ropade han: — Nå, hvarför går ni iute? Hvad väntar ni på? Rölf lyftade upp hufvudet. Det vilda uttrycket i hans ögon kom herr Jaquemet att