fördelaktiga. Tackjernspriset, som sednare i marknaden uppgjordes, lärer bestämts till något högre in Hindersmesso-priserna. Den orimliga myckenhet af snö som finnes i skogarne, jemte isarnes osäkerhet som försvårar transporten af malmer, inverka högst menligt på dessa affärer. Tvenne större fallissementer hafva i marknaden väckt allmän sensation och man kan äfven säga deltagande — det ena har drabbat en af Wermlands mest framstående jordbrukare och kommunalmän, brukspatron Lenunartson på Norum; det andra ett bland Wermlands större handelshus som tillika drifvit bruksrörelse och tackjernsaffärer: firman Mitander komp. i Filipstad, hvars chef är brukspatron Gyllenbåga. Man beklagar hjertligt dessa båda verksamme mäns obestånd. Den förstnämndes tros hafva sin orsak i för stora omkostnader, nedlagda på landtegendomar, och den sednares i ofördelaktiga inköp af bruksegendomar. En talrik mängd af profryttare från Göteborg, Stockholm, Norrköping, m. fl. orter, sågs ifrigt utveckla sin förmåga att till köpmän afyttra sina artiklar, alla påstående sig hafva de billigaste och bästa varorna. De så kallade fina papperen, d. v. s. de solida köpmännen, ordentligt belägrades hvar helst de träffades, under det att de mindre goda fingo vara fria både för noteringar och champagne. Knallarnes, bller Westgöte-handlandenas antal var här ganska stort, men herrar grossörer lära fått afsmak för dessa flyttfoglar, så att mångas kredit står på mindre goda fötter. — Många rader af bodstånd med deri stående ståndspersoner med alla möjliga varor upptogo stadens ena torg, och husen kring torget prunkade med storartade skyltar på alla möjliga varor som utbjödos. En mängd bättre åkdon funnos här till salu, hvaribland Grenna fabriks tillverkning utmärkte sig genom sin smakfulla och solida beskaftenhet. En orimlig massa af skodon från Nerike utbjöds till så ovanligt låga priser att man kom att tänka på historien om de båda handskmakarne som kommo 1 gräl öfver att de sålde under hvarandra, då den ena påstod att oaktadt han stulit skinnet till sina handskar han ändå ej kunde sälja till lika pris med kamraten, hvarpå denne svarade: det tror jag väl; Jag har tagit mina färdiga. Emellertid såldes tusentals par stöflor till 4 å 35 rdr paret. Det tycktes. icke vara mycket bevändt med binäringarne och slöjdskickligheten ibland den vermländska allmogen, ty några alster af dem utbjödos ej i marknaden. Med stort nöje observerades det för ortens allmoge hedrande, att oaktadt en orimlig mängd allmoge var vid marknaden hörde det till undantagen att en öfverlastad person syntes till; ej heller förekom den ringaste tillstymmelse till slagsmål, hvilket annars är så vanligt på småstadsmarknader. Detta torde få till någon del tillskrifvas en väl ordnad polis. — Bland stölder omtalades att en vestgötehandlande skulle blifvit bestulen på omkring 1,700 rdr. Falska silfverslantar af 25 öres valör påträffades i ej obetydligt antal hos en skomakare från Nerike. Man har svårt förklara hvartill det tjenar att denna marknad i en så liten stad utsträckes till 10 dagar, om ej för stadsinnevånarnes fördel af stora hyresbelopp. Flere lokaler af några rum betalades med 2 å 300 rdr, ett rum med 50 å 80 rdr o. s. v. — och man påstod att det fanns hus som beräknade snart sagdt sin enda inkomst af lokalernas uthyrande under marknaden. Jernvägens dragning igenom Wermland utgjorde ett stående ämne för dispyter och vads hållande. Mängden, utom Carlstadsboerne, tycktes anse Norumslinien för den fördelaktigaste. se Me