Hvarjehanda Nyheter. Krinolinfabrikationen. Herr Thomson, grundläggaren af den storartade krinolinfabriken i Annaberg, har dragit sig tillbaka från affärerna och öfverlemnat rörelsen åt sin kompanjon hr Wilde. Personer som varit invigda med förhållandena i hr Thomsons storartade fabrik, uppskatta hans behållning deraf till 2,250,000 rdr under den jemförelsevis korta tiden af 12 år, och detta ehuru nettovinsten på hvarje krinolin icke beräknas till mera än 22!2 öre rmt. Om denna räkning är riktig, så kommer man till det resultatet att antalet af de krinoliner hr Thomson tillverkat under dessa 12 år, uppgår till 9,597,600 stycken, och att, med undantagande af 310 arbetsdagar på året (man har ej fullt så många helgdagar i Tyskland), och hvarje dag till 12 arbetstimmar, i hans fabriker blifvit tillverkade 3 29199 krinoliner i minuten; samt slutligen att dertill åtgått 563,784,000 alnar fjeder, ett qvantum som skulle räcka 1322 hvarf omkring jorden eller hvarmed kunde omgärdas en kropp af 71,982 geografiska mils omfång. Ett bergras. Från byn Alpagos i norra Italien meddelas en förfärlig händelse: Nämnde by, bestående af 31 boningsoch ungefär lika många uthus, samt med en befolkning af omkring 200 menniskor, är belägen vid foten af ett kalt berg, som är alldeles undermineradt af bergsfloden Tessin, och man har af denna orsak redan länge befarat en katastrof. Klockan omkring 8 på morgonen den 4 mars började kreaturen ängsligt råma och visa en sådan oro, att menniskorna högligen förskräcktes deröfver, så mycket mer som straxt derpå stora stenar började lossna från berget. Man rörde stormklockan, folket strömmade tillsammans och började genast att skaffa qvinnor, barn och boskap ur byn. Liksom om försynen sjelf vakat öfver innevånarnes lif, gick räddningsarbetet lyckligtvis för sig. Men klockan 2 eftermiddagen lossnade plötsligt ett klippstycke af 200 fots höjd och 250 fots bredd, ryckande med sig mindre stycken och krossade i fallet helt och hållet 12 hus och gjorde 20 andra obrukbara. Följande morgon förnyades det förfärliga skådespelet, hvarvid återstoden af byn förstördes. Utom sina kreatur lyckades de arma menniskorna icke rädda mer än lifvet. Långa ben. Mr X. for häromdagen med bantåget till Glasgow, berättar en engelsk tidning. Waggonen var full, det fanns blott en plats qvar och hr X. fick till vis-å-vis en mycket korpulent handlande, den han obeqvämade på det aldra högsta, ty för att säga hela sanningen har naturen skänkt mr X. ben, kanske de aldra längsta i hela det förenade konungariket. Han försökte sticka nämnde ben under bänken, att förkorta dem på det mest älskvärda sätt, men omöjligt! De gnedo fortfarande på det mest obehagliga sätt mot hans vis-å-vis mage. Slutligen stannar trainen vid en station och konduktören ropar: — Tio minuters uppehåll! — Åh, gudskelof, sade egaren till de långa benen, i en ton af högsta belåtenhet, jag kan då få sträcka ut mina ben. — Nej, för all del, sade den feta herrn orolig, gör inte det, jag tycker att de äro allt för långa redan!