Dagens Nyheter – 4 april 1866, sida 2

af sin plan. De båda skarorna närmade sig slottet på olika vägar. Det lyste blott i några få af den vidsträckta byggnadens många fönster. Rolf, som hade reda på rummens belägenhet, såg straxt att det var matsalen, köket och en betjentkammare, som voro upplysta. Matsalen låg i första våningen, men köket och betjentrummen på nedra bottnen. Vår hjelte gick fram till ett af fönstren och fann slottets hela tjenstepersonal sitta omkring ett bord och dricka. Bland dessa domestiker betunno sig några af markis Reginalds fordna tjenare. Det var icke utan rörelse den unge manuen varseblef dessa ansigten, som erinrade om flydda sällare dagar. Medan han stod qvar och tittade genom fönstret, inträdde en betjent i rummet, klädd i livre och och bärande på en bricka en ofantligt stor bål af silfver. Denna var alldeles tom. — Nåå, frågade en annan betjent, i det han vände sig till deu sist anlände, hvad ha de för sig deruppe? — De supa sig fulla, kan du väl förstå... När gjorde de annat?... — Då kunna de väl vara dig förutan, tycker jag? — Ja, det skall tusan stå deruppe och passa på dem. De ha tömt en hel bål glödgadt vin, och nu har jag burit upp en till åt dem. Den bör väl räcka en god stund... Och förresten, vilja de mig något, få de väl ringa. — Då är det ingenting som hindrar att vi ta oss ett rus, likasom våra husbönder. — Nej, inte så vidt jag kan se. — Nå, så kom hit då och slå dig ned!.s: Vi ha redan tagit oss några glas.