Dagens Nyheter – 4 april 1866, sida 1

— Äfventyraren, Roman af förf. till Jean Vaubaron. (Forts. fr. föreg. JF) — Och följden af denna olycka blef förmodligen att den unge man, hvarom ni talat, aldrig kom i besittning af de egodelar markisen af Tremblaye bestämt åt honom? — Den stackars ynglingen blef tvärtom på sjelfva begrafningsdagen körd på porten. — Körd på porten, säger ni? — Ja, min herre, på ett nedrigt, skåmlöst eätt förjagad. — Och af hvem? — Af tre högst föraktliga personer, aflägsna slögtingar till markisen, med hvilken dennsg, medan han lefde, aldrig umgicks, och åt hvilka han ingalunda ämnat denna sin förmögenhet. — Och hvad blef det sedan af den unge mannen? .— Det vet man inte. — Ofvergaf han orten? — Ja, alltsedan hans välgörares begrafningsdag har ingen menniska här i provinsen sett honom ... Man har undrat öfver att ban ej kommit tillbaka. — Hvarföre det? — Emedan man allmänt trodde, att han förr eller sednare skulle återkomma och utkräfva hämnd; ty han hörde icke till det folket, som tål oförrätter. — Jaså, man t dde det allmänt? — Ja, min hes nan trodde och man hoppades det:.. Alla menniskor intresserade sig för honom och afskydde de herrar, som i hans ställe fått ärfva markisen.