Dagens Nyheter – 3 april 1866, sida 2

— Åh! det är väl tre eller fyra år sedan; jag kan ej säga så noga. — Och hvem har då låtit rifva ned detsamma? — Slottsherren förstås. — Men det tillhörde ju inte honom. — Jag tror visst tjufokytten jagade olofligt på slottsherrus egor.... Han blef dömd att plikta, och då han icke kunde betala, tog man hans hus i stället. — Ah! utropade Rolf med möda återhållande sin vrede. Efter några sekuuder yttrade han med temligen lugn röst: — Men jag trodde att den förre egaren till slottet, markis Reginald af Tremblaye hade gifvit Roger Rigaud eller tjufskytten, såsom du kallar honom, rättighet att jaga på sitt område. — Det är möjligt, svarade gossen; jag vet icke hvad samla slottsherru gjort. Men hvad som är säkert, det är att den uve låtit pliktfälla tjufskytten. — Nå, frågade Rolf, hvar äro Roger Rigaud och hans hustru nu för tiden. Gossen tvekade, likasom hade denna fråga satt honom i förlägenket. Rolf märkte denna tvekan. — Jag frågar hvar de nu befiuna sig, upprepade han. Vet du det? — Ja, de ligga begrafna på kyrkogården. — Döda! utropade Rolf: Döda! — Ja; begge två. — När dogo de? — Det var väl fem eller sex månader sedan de mistat sin stuga. — Illvar bodde de på sista tiden? ..: Hvarmed försörjde de sig?