Dagens Nyheter – 3 april 1866, sida 1

höns, ankor och kalkoner, och en svart och hvit pudel stod vid eldstaden, fardig att vända stekspettet. La Rose närmade sig vördnadsfullt Rolf, hvilkens namn var honom fullkomligt obekant, Vi fästa särskildt läsarens uppmärksamhet på det sist nämnda förhållandet, s4som va rande icke utan vivt. — Min herre, gör ni oss den äran att äta tillsammans med oss i aftou? frågade han. — Nej, svarade Rolf, jag är illamående och uttröttad ... Jag låter servera mig på mic rum. Värden hörde dessa ord och skyndade att ledsaga herr Tremblaye til det rum, som på La Roses tillsägelse blifvit torduingstäldt för hans räkning och vur det vackraste i hela värdshuvet. Man bar upp qvällsvard ull honom; men han hade ingen aptit och rörde knappt vid de framsatta rätterna. — Jakob, sade han, sedan han på mindre än två minuter intagit sin måttliga målhid. — lerr chevalier? frågade kammartjenaren. — Gå ned i stallet och laga att min häst blir satdlad. — Ni beger er bort, herr ekevalier! utropade Jakoh — Ivom en tinma ir jag tillbaka. — Men det är nu alldeles mörkt ute, ni kan misstaga er Om vägen och möjligen ej hitta hit igen. Eu sorgset smålecude öfverfor Rolfs uavlete. — Jag känner väl vill deuna trekt, sade ban Gå och skynda dig. Jakob bigade sig och var på väg alt uträtta sin här boud:s befalmieg. Denve ropade honom til basa. — Gröm debke, sade hin, atv uvdeseka pistol