Dagens Nyheter – 3 april 1866, sida 1

Äfventyraren. Roman af förf. till Jean Vaubaronx. (Forts. fr. föreg. AZ) Man nalkades målet för an. Man hade endast en by att passera, innan man från höj: den af en kulle skulle komma att se slottet Tremblayes väldiga massa framskymta mellan huudraäriga ekar. I samma mån Rolf närmade sig de trakter der han vllbragt sin barudom och ungdom, försjönk ban i allt djupare tankar, och på en hel timma yttrade han icke ett ord ät Jakob. Han lefde i minuenuag verld, bland de menuiskor, som omgifvit houem under de lycklig Redan började skymuingen inbryta, när La Rose på ungefar en hall fransk mile afstånd varseblet en mängd byggnader. Han lät då hästen vända, red fram till ehevaliern, gjorde en militärisk helsulog för denne och asäde, — Ar det i byn derborta vi skola göra halt? ste åren al hans lefuad. — Ja, svarade Roll. — Då ger jag mig al I förväg och beställe uabtlogis och aftommåltid. — Ja, gör det, La Rose helsade ånvo och red i sporrstreek bort. Tjuzu minuter seduare kom den lilla truppen till bin. Ta Rose väntade deusarvona Ulan ett värdshu-, som icke våg så otreflig ut. Värden och en hop uppassare Visade sig suurt På gärde. Ilästarue blefvo intörda i stallet och ryttarne deträdde i köket, biande hvar och va sir h pp ark. Pa valdis eldbrasa gard i plado. Penne pisvr plocka I