Dagens Nyheter – 3 april 1866, sida 1

a Ae SP ligen intet bestraffningsredskap hun sig, wti helt enkeht ev vägvisare, hvarå han skulle hä kunnat läsa följande ord, om det änvu varit ljust. Till slottet Trembluye. . Han vek in på den smalare väg, som kär stötte till stora laudsväsen, och satte hästen äter i galopp. Tio minuter förflöto. Nitgen var stenbunden och lopp genom djup skog, Audtligen kom ryttaren frem till vu Öppen plats, som låg mycket höst, och hravifrån man läde msitt öfver Tremblayes park och det vamla slottet. Rol höll bastigt inwe sin häst Han betann sig uv på samma köjd hvarifrån han, den dar han förjngndes ur sin vidgörares boning, kastat en sista afskedsbliek öfver ttet stolta herregodset, och hvarest han med jjudelig vöst svurit at hämnas på dem sour he audit konem med förakt och hän Hah mic des huru slottet den aftonen aftecknat sins svarta massor imot en himmel, tödfargad af dar nedgårude solens strålar, och hun han med hämeydan härpå lofvat medföra sorg, blad och eld, ur hane en gång skulle komma äter till sitt nnvdonishem. Medan ham satt fördjupad I sina betribrelser, vbade sig ott i början matt, men sedan allt klarare skön bakom slottets tak, hvareger mar uans blodröda eldskifsa lånesann och möj sta tiset höjde sig deröfver. RoM sprint il — Ah! åter lod och ekt miänkde han, Hinmlakropparne behåda stämdigt sammen MN -onrde hinond. Do ras spådom kosener at 2å d fnilbördan, jäg khvner dit, jug vet det Harpa gal deu unge wavlen äter Än hat spöFratue och förtsitte va2en I tlgtunis ma hia