Dagens Nyheter – 31 mars 1866, sida 3

varande. Säsom allmänt är kändt, auser Man sig med de uu brukliga metoderna icke utan fara kunna använda för högtrycks landtmaskiuer, äfvensom för angfart mer än 0 åa 80 skålpunds tryck och för lokomotiver på jernvägar högst 120 skälpunds pr qvadrattum ar pistongens yta, äfvensom stor omsorg måste användas, till törekommande af faran för explosion, att vattnet i pannan alltid må stå öfver den linie som åtkonunes af elden. — AA andra sidan deremot ger erfarenheten vid handen, att sedan vatten blifvit förvandladt till ånga, stiger dess värmegrad och expansionskraft vid ytterligare upphettning i en ojemförlig progression emot beloppet af det bränsle som dertill användes. Denna princip har den amerikanske uppfinnaren användt på det rättet, att en sferisk panna af mycket tjockt jern anbringas i hängande ställning i en ugn samt der uppvärmes till och underhålles i glödgande tillstånd. Genom en tryckpump insprutas i denna panna ett visst antal gånger i minuten, motsvarande hvarje slag som ångmaskinen skall göra, en vortion vatten som af det glödande jernet förvandlas till öfverhettad åuga och verkar med 600 till 1000 skälpunds kraft på cylindern, hvars styrka måste vara afpassad efter det tryck som användes, — Derigenom be paras, menar uppfinnaren, ej blott bränsle, utan äfven utrymme, enär pannan icke behöfver föra nägot vatten eller vara större än som erfordras för den qvantitet deraf som för hvarje slag skall förvandlas til ånga; och någon explosion bör ej kunna uppstå. Om uppfinningen är praktisk, si lär det ej dröja länge innan man får vidare höra talas derom. m——LLpv— EV RE ROTERAR