Dagens Nyheter – 31 mars 1866, sida 2

— Och hvem skall betala? -— Jag. — Ni! utropade La Rose i det han kastade en blick på Rolfs luggslitua drägt. Ni! upprepade han med växande misstroende. — Just jag. Förvåuar det er? — Ja, det tillstår jag. Rolf smålog. — Jag kan lugna er, sade han.... Se hit bara! Och han tog upp en handfull guldmynt ur sin ficka och visade dem för den häpne La Rose. — Se der argumenter som tala, skrek då deune. Jag är öfvertyged. — Hur ni några vänner? frågade herr Tremblave. — Javisst. —I samma belägenhet som ni? — Ja, endast en smula djupare sjunkna. — Folk, som man kan lita på, och som icke tveka att deltaga i en äfventyrlig expedition? — Jag svarar för dem såsom för mig sjelf. — Vet ni hvar ni skall träffa dem? — Ahja.... fast de bo litet här och litet der. id — Det var bra. oo— Sex. Ni blir den sjunde och de andras anförare. ooo Jag åtager mig att värfva dessa sex man. — När? -— Inom två dagar stå de till ert förfo— Huru många behöfver ni? gande