Dagens Nyheter – 31 mars 1866, sida 2

— Jaså, sade Rolf. Nu känner jag er så väl som om vi hade druckit tillssmmans alla dagar i tio års tid. -— Ah! — Så är det. Låt oss nu språka. — Så mycket ni behagar, blott vi komma öfverens om att dricka, medan vi prata. — Skulla ni önska se er belägen et förän: drad? — Hvad menar ni med det? — Jo, skulle ni vilja komma i sådana omständigheter, att ni hvarje qväll kunde dricka lika mycket som nu och dock ha fullt upp med pengar i västfickan? — Ni frågar om jag skule vilja det? Ja, visst tusan! det har altid varit min ljufvaste dröm att en gåug nå en sådan ställning... Det jag att komma på grön qvist. — Nåväl, saken är möjlig? — På hvad säti? — Man .behöfver er? — Mig, det kan jag ej tro. — Er eller en annan tilltagsen karl, som besitter era egenskaper. — Hvem är det som behöfver mig? — Det gör intet till saken; ni får veta det sedan, ifall vi bli ense. — Men hvad vill man, jag skall göra? — Anföra en trupp. — Ah! det är således fråga om att föra krig. — Ja. — Mot hvem? — Det får ni veta sedan. — Må ske. Vill man betala bra? — Kungligt.